Hjalmar 007s it-blogg

Det är dags att bekänna färg. Eftersom en del personer inte tycker det jag håller på med här är coolt. Uppenbarligen. Så, vad är den här bloggen för mig?

1. Kontaktyta mot likasinnade personer i sverige
2. Bollplank
3. Medium för åsikter som inte hör, passar eller tillåts på branschforumen
4. Personlig gratifikation

För att förklara ytterligare var jag står så har jag gjort nedanstående diagram.

Ovanstående diagram illustrerar rätt väl de olika typer av kategorier av entreprenörer som jag direkt och indirekt konkurrerar med om uppmärksamhet här i Sverige. Vi har bigshotsen bakom konferanser (connection, reboot, webbdagarna), dem med mediabackning, marknadsförarna, bloggarna, affärsmännen, idealisterna och de tonsättande (torstensson, wackå, betaalfa).

I mitt extremt simplifierade diagram skulle jag vilja positionera mig mot idealist och uppfinnare. Alla entreprenörer måste vara affärsmän och marknadsförare. Eller uppfinnare, eller idealist (även om du så uppfinner en ny hårspray så har du nån form av tanke med att förbättra världen med nånting, det är min lösa definition av idealist här).

Det här inlägget är till för att förklara varför jag har en blogg, varför jag tror att jag har rätt att säga att “han, hon och den suger”. Det är för att jag vet vart jag är i min egen definition av vad en entreprenör är. Det är för att jag vet att det finns folk bakom mig som tycker det jag gör är bra oavsett vad jag säger och tycker här på bloggen. Det är för att jag är arg. Jag är förbannad på att så många ovidkommande personer tillåts så mycket utrymme och att vi ger dem det. Jag är arg för att människor betalar pengar för att läsa aftonbladet. Jag är arg för att folk tittar på tv med reklamavbrott en gång var tionde minut. Det logiska vore att bara skita i problemet och fokusera på nånting annat, det är så vårt samhälle och våra sociala system uppmuntrar oss till att göra. Att inte göra en stor sak av små problem.

Tyvärr har jag dåliga nyheter för er, det är inte Hjalmar-esque att göra så. Så länge det finns besökare på mina webbsidor som jag har byggt med precis den inställningen – då vet jag att jag gör rätt. Det är ni som har fel. Jag står för det jag tycker, annars skulle jag inte sitta här och skriva det här inlägget. Det finns folk som med all rätt har känt sig utpekade av den här bloggen och det är mycket otaktiskt av mig (förlåt?). Bloggen är för mig ett rätt nytt medium som har mycket kraft. Jag lär mig medans jag gör, så har jag alltid gjort. Jag gör misstag. Att inse dem är skillnaden mellan mig och de falska profeterna.

Så varför finns den här bloggen? Det är för att det finns falska profeter bland oss. Det finns dem som säger att entreprenörskap bara är marknadsföring, att det bara är idealism, att det bara är ekonomi. Dem som säger så lurar dig. De berättar inte hela sanningen och till skillnad från dem så lovar jag dig inga gröna skogar för att du läser min blogg. De kommer skrika, maila och klaga över att jag skriver det här om dem, men mellan dig och mig kära läsare? Visst har jag rätt?

Det jag kan erbjuda dig på min blogg är bara ett skratt då och då samt en jävligt krass bild av verkligheten (och hundra miljoner om du följer mitt tiostegsprogam du kan köpa här).

För er som inte känner till Björn, Hjalmar eller Dan. Så kan jag berätta att jag har träffat Björn i Stockholm och tycker han är en mycket trevlig kille. Trots lite initiala bataljer här online (som i all ärlighet det var jag som startade) där man kan vara stor och tuff utan att riskera något så kom vi riktigt bra överrens. Det jag tror Björn försöker säga är “hallå grabbar, ni gör bort er”. Han har en poäng. Jag och Dan är blogg-vildar. Saken är den att vi är precis där vi vill vara. Jag hoppas för den detaljens skull att inte Björn tycker sämre om oss. Samtidigt håller jag med Dan i hans svars-kommentar på Björns blogg; om vi inte hade haft några spärrar hade jag och han suttit med google2.com och facebook2.com för att försöka utveckla dem. Det gör vi inte.

Det handlar inte om att vara bäst, störst och snyggast; det handlar om att inse när någon är på riktigt och när någon inte är det. Om skillnaden mellan att kunna snacka och att kunna levera. Det handlar om att ha en avvägning mellan profit och kärlek för det man gör. Det handlar om att våga stå för det man gör; jag vet, för jag har gjort saker online jag inte kan stå för. Det handlar om att vara ödmjuk inför det man inte vet; jag vet, för det är mycket jag inte förstår.

En mental bild jag brukar ha i huvudet, som jag ibland kommer på mig själv att råka ut för.

Många av er har säkert samma form av upplevelse när man lär in ett nytt ämne, man tror att man vet något om det tills man inser att man knappt vet något. Som nybörjare ser man inte den verkliga totala kunskaphorisonten, utan bara den första kullen av kunskap. Bakom den finns många fler berg att bestiga.