Hjalmar 007s it-blogg

Något spännande har hänt. 90 personer eller så har visat Sverige att trots, att man är konkurrenter, trots jantelag, kan samlas på en plats för att samarbeta, umgås, ha kul och jobba. Det som kändes så avlägset för tio år sedan när vi gjorde ungefär samma sak i en ishockeylada med en budget en tiondel så stor. Då som nu slogs vi mot en misstro från omvärlden. Precis då som nu så visste alla deltagare att vi som var där hade något magiskt. Ett sammanhang som var större än summan av den energi varje person förde med sig.

Vad skillnaden är nu är lite svårt att sätta fingret på, kanske är det tack vare att hälften av deltagarna på 24hbc titulerar sig marknadsförare (vilket definitivt inte hälften gjorde på icing ‘99). Kanske är det tack vare legitimiseringen som närvaron av företag som Mindpark eller Twingly skänker evenemanget. Kanske är det tack vare den fantastiska karisma och naturliga hantering av press som Ted besitter.

Att få vara med om 24hbc var ett privilegium, om inte annat för att få se människor utan egen vinning utnyttja alla sina kontakter för att lösa ett gemensamt problem (telia homerun), att få se äldre män sitta och hacka på sina projekt i kimono över kostymen. Den grymma känslan av att se 50 nya projekt utvecklas i samma rum som man själv satt där de flesta hade idéer som var bättre än ens egen och exekveringen i de flesta fall blev betydligt bättre än man hade kunnat ana från början. Känslan var stundvis magisk.

Jag hoppas verkligen att någon lyfter bollen, ställer mig dock frågan till om det går att utföra 24hbc på ett mer kommersiellt sätt. De som kom dit nu hade inga förväntningar och det gjorde att resultatet blev desto högre. Ett alltför kommersialliserat 24hbc kommer att dra till sig andra människor. Det tror jag inte blir lika bra.